Nu har jag börjat lära känna honom lite bättre. Han är en fundersam lite avvaktande typ. Gillar att tänka först och tala sedan. Observerar, inte agerar. Sedan han föddes har han skrikit en gång. Det var för att säga hej. I två sekunder. Sedan dess har han bara legat och funderat på tillvaron.
Det är nog kanske mer än en slump att han delar födelsedag med den store Konfucius (förutom Estoniakatastrofens årsdag och Bam Margeras födelsedag), på bilden ser man tydligt den filosofiska läggningen. Såhär ligger han alltså medan jag skriver i hans blogg.
Mamma är på operation eftersom moderkakan inte ville lossna. Antagligen eftersom jag hotat med att tillaga den och servera när hon minst anar det. Så nu slipper hon ju det. Snart ska jag och sonen dra ned till uppvaket.
