Man kan bli lite trött på föräldrar som skriver om allt som händer sitt lilla barn typ ”idag hade han strumpor på sig för första gången” eller ”idag kräktes han BÅDE i köket och på mamma”. Därför tänkte jag samla de flesta sådana uppdateringar i det här inlägget så kan man hoppa över det om man inte tycker det är så intressant.
I Allhelgonehelgen var Alexander med och hälsade på gravarna på norra kyrkogården. Där ligger ju bland annat gammelfarfar Tore, så i brist på bättre blev det ett kort på hans gravsten tillsammans med Alexander i babyskydd.
För någon vecka sen blev vi lite förvånade för då vände Alexander på sig för första gången. Vi såg det inte, men han låg plötsligt på mage på sängen, så på något sätt hade han lyckats vifta runt sig. Då dröjer det inte länge innan vi måste punktbevaka så att han inte rullar iväg nånstans.
Mamma Annie kollade också om han kan gå på stora toaletten. Det låter helt galet, och det är det också. Men döm om vår förvåning när han direkt när han blev placerad på toaletten gjorde levererade både nummer ett och två. Kanske inte blir en trend, men det var ju i alla fall ett blöjbyte mindre.
Förutom de återkommande stunderna där Alexander har ont i magen har han börjat le mer och mer. Han ler främst när han ser mamma (mat alltså), men ibland är han glad att se pappa också. Det är svårt att inte smälta helt och hållet när en bebis gör så här:
Vi har hunnit vara på landet för sista gången (så Alexander kan repa sig från eventuella köldskador nu), där såg det ut så här:
Slutligen har vi klarat av den första fars dag. Jag fick ingen present av Alexander, men det kommer kanske nästa gång. Vi var hos farmor och farfar (Alexanders alltså) och då fick vi afrikansk middag och även ett fint kort på Alexander med farmor och gammelfarmor.
Slutligen vill jag tacka för alla presenter vi fått, även om de inte hunnit komma upp på bloggen så är vi jätteglada för dem. Ni som har gett oss kläder i lite större storlekar kommer nog få se dem här så småningom. Tack!