Kategori: Vad händer nu?

Pappa ville inte blogga så mycket när jag fått buljong i huvudet. Men nu är det dags att komma ikapp tycker jag. Jag har gjort massa kul saker sedan dess.

Strax innan så fyllde jag faktiskt ett år. Då kom det massa folk och mamma gjorde om lägenheten så att det var massa ballonger och dekorationer överallt. Det tyckte jag var kul. Jag fick också en stor pizza med jordgubbar. Jag älskar pizza.

• 

• 

Fast det där med buljongen hände så fick jag fira jul. Då fick jag ha fånig mössa på mig igen, och det var roligt. Vi gick till farmor och farfar och sen försvann pappa. Sen ringde det på dörren och så frågade nån ”Finns det några snälla barn här”? Jag såg ju direkt att det var pappa fast han hade konstiga kläder och skägg så jag sa: ”Hej pappa”. Sedan fick jag massor med julklappar, och sen blev jag trött och ville sova.

Jag träffade morfar också, och han följde med och firade jul. Det var roligt.

Sen var det vinter och ibland var jag ute och lekte. En gång följde pappa med mig till Vasaparken och fick köra lastbil. Jag tycker mycket om gungorna och rutchkanan också, även fast pappa säger att jag åker åt fel håll.

Bilar och verktyg är det bästa jag vet. Pappa har en massa verktyg på landet och i källaren. Farfar och morfar har också en massa verktyg. Ibland får jag låna dem och då kan jag kolla hur saker ser ut inuti.

Man får inte kolla hur allt ser ut inuti för då blir pappa arg. Men då borde han kanske svara bättre när jag frågar ”Hur funkar den”?

• 

• 

Vi åkte till Schweiz till gammelfarmor och där var det karneval. Det var konstiga utklädda gubbar som kastade konfetti och godis. Jag fick massor med godis för i Schweiz får man det. Jag fick massor med konfetti också , och det var inte lika kul.

Vi stannade där i några veckor och sedan åkte vi hem igen. Jag fick ingen egen stol på flygplanet, men det gjorde inget för jag bara sov hela tiden i alla fall.

Sen var det dags att åka till landet igen för då var det sol och inte så kallt. Jag tycker det är ganska kul på landet för då kan man gå omkring i gräset och så kan man gå in i ladan och hitta alla farliga verktyg. Särskilt knivar och sågar är roliga. Då måste man akta sig så inte pappa ser för då får man inte ha dem något mer.

Jag fick en alldeles egen rutschkana i present av mamma och pappa, så nu har jag en på landet också. Här nere är lite bilder från sommaren på landet, men sen tog den slut och vi var tvungna att inte åka dit mer för det var så kallt.

När det är kallt kan inte pappa såga sönder båten och då vill han inte åka dit.

Här nere är det lite bilder från hur kul jag hade det i alla fall.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Sen kom min födelsedag igen och då fyllde jag två. Nu vet jag att det inte är pizza med jordgubbar, det är ju tårta!

• 

• 

Ett år har passerat sedan förra uppdateringen. Allt på grund av buljong. Ja, för er som följer oss på nära håll är ju detta självklart. För er som inte gör det, tillåt mig att utveckla:

För ganska precis ett år sedan en helt vanlig dag i november har Alexander lärt sig gå. Han springer fram till köksbordet och ser något långt däruppe som han precis kan nå om han står på tå. Nyfikenheten tar överhanden och han sträcker sig upp allt vad han kan. Kanske är det godis? Eller en leksak? Eller något annat kul? Han lyckas precis nå det med ett finger och rycker till. I nästa sekund forsar litervis med kokhet buljong över honom. Han gallskriker och mamman ser vad som har hänt. Panik. Två sekunder tidigare satt han och lekte i andra änden av rummet och nu står han skrikande dränkt i kokande buljong.

Mamman springer till badrummet och håller honom under duschen. Paniken blir värre när vattnet bokstavligt talat skalar av all hud från huvud, ansikte, axlar som på en skållad mandel. Att duscha en panikslagen ettåring och ringa en ambulans samtidigt låter svårt, men vi vet nu att det går. Pappan kastar sig från jobbet på tio minuter och kommer fram strax efter ambulansen.

Blåljustransport, akutmottagning, sövning, brännskadeinpackning (och annat man helst inte vill göra tillsammans med sin ettåring) sker i snabb takt.

Nästa dag visar sig brännskadornas omfattning. Det står helt klart för alla som ser dem, inklusive brännskadespecialisterna, att det här kommer ge omfattande permanenta skador, frågan är bara hur stora. Det går inte att avgöra förrän flera veckor senare. Pappan tar foton då och då, inte för att minnas, kanske mer för att Alex senare i livet ska förstå hur allvarlig brännskadan verkligen var. Bilderna kommer aldrig komma upp här, det skulle inte räcka med en ”varning för starka bilder” för att citera kvällspressen, de skulle nog kunna ge läsaren permanenta skador i själen.

Två veckor levde mamman, pappan och Alex i en isolerad bubbla, först på Astrid Lindgren och senare på Akademiska i Uppsala. Dygnet runt vaktade vi Alex och varje timme smorde vi in brännsåren med vaselin. Ansiktet svullnade upp så mycket att han inte kunde öppna ögonen alls, men efter några dagar började det gå åt rätt håll.

Mot slutet av perioden började vi se att skadorna läkte bättre än väntat och vi började se att ansiktet kanske trots allt skulle klara sig ganska bra, och i och med det släppte den värsta stressen. Skyddsnätet på huvudet som dolde ett sår stort som en vuxen hand skvallrade dock om att det hela inte var över än. Många månader efter olyckan hade han kvar sitt skyddsnät och det läkte långsamt på grund av infektioner.

Med tiden normaliserades allt mer och mer och till slut kunde Alex ta bort de sista bandagen för gott någon gång i april, lagom till sommaren. Trots att hans känsliga skadade hud inte fick utsättas för något som helst solljus lyckades vi ändå ha en någorlunda normal sommar med mycket bad och utomhuslek.

Hösten kom och de sista spåren försvann. Miraklet var ett faktum: Alexander kommer inte få några synliga men efter olyckan. Allt har läkt på ett sätt som förbluffat till och med specialisterna på barnbrännskador.

Till slut fick också pappan lust att fortsätta blogga om de roliga sakerna i Alex liv och det är nog det slutliga kvittot på att en jobbig period äntligen är helt avslutad!

Det var historien om hur buljong kan döda en blogg och nästa inlägg ska vi istället fokusera på de roliga saker som trots allt har hänt under det här året (hur de nu ska få plats i ett enda blogginlägg).