Det är nästan spöklikt lugnt på den här förlossningsavdelningen. Vi har ett eget rum med divan och säng, egen dusch och toalett, och Annie sitter just nu i vårt Spa och badar. Inga andra som skriker eller stör, det är som att ha en privat förlossningsklinik!
Vi åkte in i helt rätt tid, och det visade sig efter en snabb undersökning att det redan är 5 cm öppet och värkarna jobbar på. Med ägarens tillstånd publicerar vi en värk här.
Allt verkar som det ska och profylaxen ser ut att göra susen.
Halvvägs där är vi i alla fall och Annie jobbar som om aldrig gjort nåt annat.
Återstår att se om vi blir hemskickade, eller om vi lyckas bli de första i världen som föder för första gången och INTE åker in alldeles för tidigt.
Nu kommer värkarna med tre minuters mellanrum och börjar kännas på riktigt allvar. Tens-apparaten går på högvarv och det ser mer och mer ut som om min förra gissning kommer stå sig ganska bra! Fortsättning följer.
Värkarna tilltar lite rapporterar Annie, men fortfarande inte alarmerande. Jag skulle gissa på att det blir dags att åka in någon gång i natt. Snart dags att gå hem från jobbet!
Idag var det ett planerat besök hos Barnmorskorna i Gamla stan för en så kallad hinnsvepning. Det gör man för att bebisen ska vilja komma ut, men det visade sig vara lätt onödigt, för små värkar dök upp redan innan på morgonen.
Bra puls och nån centimeter öppet. Prognos: Det finns en baby Tanner om mindre än två dygn. Annie har inte riktigt köpt tanken på live-streaming från BB, men det kommer nog lösa sig, så kan ni alla följa början av spektaklet. Glöm inte att logga in och kolla läget här emellanåt, det går också att få mail när bloggen uppdateras genom att skriva in sin mailadress till höger.
Lite bilder från undersökningen kommer här:
Pappa hittade ett företag som gör 3D-ultraljud och mamma var mycket bestämd att vi skulle göra ett. Det blev en hel del bra bilder och filmer där jag syns riktigt bra! På några av bilderna skrattar jag, det är viktigt att öva så att man vet hur man gör.
Nu är det bara två månader tills jag kommer, om jag nu vill komma ut, jag trivs så bra här!
Idag var jag och blev fotograferad för första gången. Det tyckte jag tydligen inte om, för jag gömde mig hela tiden. Händerna för ansiktet och navelsträngen mellan benen. Några bra bilder blev det i alla fall och ultraljudssköterskan lyckades i alla fall se att jag är en liten pojke.
Här lyckades jag inte gömma mig riktigt så det blev en profilbild där man ser att jag lever och mår bra. På de rörliga bilderna syntes det väldigt tydligt att jag rör på mig också. Om pappa är snäll kanske han lägger upp filmen också. Nu är jag tre månader gammal, och det är lång tid kvar tills jag kommer. Det blir ytterligare bilder och dessutom 3D-bilder längre fram.