Kategori: Nu är jag här!

Runt omkring förlossningen

Lugnast i stan och ännu en bild

Vår son är det lugnaste barnet på det här sjukhuset. Han ligger vaken i timmar, både själv och tillsammans med oss, tittar bara, inget skrik. Första natten sov han hela natten, jag fattade ingenting, vaknade på morgonen och trodde att jag hade drömt eftersom jag var utvilad, men han fanns på riktigt och hade sovit så fint så.

På hela dagen har han har varit hur snälla som helst, ätit lite grann, men mest sovit och sovit. Ibland ligger han nån timme och tittar bara.

Så här ser han ut när han är vaken:

En fundersam typ

Nu har jag börjat lära känna honom lite bättre. Han är en fundersam lite avvaktande typ. Gillar att tänka först och tala sedan. Observerar, inte agerar. Sedan han föddes har han skrikit en gång. Det var för att säga hej. I två sekunder. Sedan dess har han bara legat och funderat på tillvaron.

Det är nog kanske mer än en slump att han delar födelsedag med den store Konfucius (förutom Estoniakatastrofens årsdag och Bam Margeras födelsedag), på bilden ser man tydligt den filosofiska läggningen. Såhär ligger han alltså medan jag skriver i hans blogg.

Mamma är på operation eftersom moderkakan inte ville lossna. Antagligen eftersom jag hotat med att tillaga den och servera när hon minst anar det. Så nu slipper hon ju det. Snart ska jag och sonen dra ned till uppvaket.